– Finns tjuvar på riktigt? frågar Hilde.

Så jobbig fråga. Det mesta annat läskigt hon frågar om är lätt att svara på. Nej, Mårran finns inte på riktigt. Inte spöken heller. Eller dinosaurier. Lejonen är så långt borta. Men tjuvarna? Så jobbig fråga.

– Inte här och nu, säger jag.

För det är både trösterikt och sant. Och också i den sköraste av stunder, den där sömnen snart är nära, räcker det svaret för henne.

– Tur att poliser också finns på riktigt. Som Mys pappa, konstaterar hon tryggt.

Och det blir det sista hon konstaterar innan sömnen äntligen kommer.

Och jag ser henne somna och tänker att tjuvar som bara vill ha våra saker ändå kan skada rätt lite. Att de som vill ha annat kan skada så mycket värre och mer. Alla dagar tjuvar är det värsta hon kan föreställa sig är bra dagar.