En annan människas blick

Hon och jag tar egentligen bara en promenad. Men det finns liksom inga bara-promenader för oss två. Vi delar liv i livsdelandets renaste form när vi går tillsammans.

Ibland upptar jag och mitt liv nittio procent av tiden, ibland gör hennes det. Det är inte sagt att det blir tvärtom nästa gång, men vi litar på att det jämnar ut sig i längden och att den som behöver mest plats just den här gången också får det.

Med henne kan jag visa också mitt fulaste och svagaste och sämsta. Hon ryggar aldrig tillbaka. Hon klarar av det. Precis alla borde få ha en sådan människa i sitt liv. Minst en. Jag får nådefullt nog ha flera. Inte direkt många, det går kanske inte. Men flera. Ja.

Och det är osannolikt fint. För mitt fulaste och svagaste och sämsta blir mindre skrämmande i dagsljus och inget är mer dagsljus än en annan människas blick.

En reaktion på ”En annan människas blick

  1. Ja det här alltså! Jag vet vad du menar. Vad än jag säger åt min vän av denna kaliber så får jag kärlek tillbaka. Och då känner jag att jag klarar allt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s