Jag vet inte allt om välfärdsområdesvalet. Kanske mindre än jag borde, men en del vet jag. Jag vet också att välfärd är oerhört viktigt och jag vet att vi alltid ska rösta när vi får. Det är en rättighet och nästan en skyldighet. Åtminstone en möjlighet och ett ansvar.

Jag brukar i regel rösta på en yngre kvinna, av princip. Den här gången röstade jag på en äldre – om än långt ifrån gammal – man. Pappa. När det finns kandidater i den egna familjen får en del viktiga principer ge vika för andra ännu viktigare. I det här fallet var det lätt att göra det.

Jag vet inte allt om valet, men jag vet att jag har gett min röst till en klok och kunnig och godhjärtad människa som kan och vill och vågar göra gott och som håller också när det är svårt.

Jag hoppas att du också får ge din röst till en kandidat som du har stort förtroende för. Det viktigaste är att du ger din röst.