Vi har klätt av granen och burit upp den på vinden. Plockat ner ljusstakarna ur fönstren. Omsorgsfullt packat ner julkrubban. Bytt ut julböckerna mot de vanliga tavlorna. Beslutat att låta stjärnorna hänga kvar någon vecka till. Städat ut julen. Helt enkelt.

Förutom att det inte är enkelt. Alls.

För julen är kanske det bästa jag vet. Eller egentligen: adventstiden är kanske det bästa jag vet. Jag är medveten om att långt ifrån alla får känna så och tro mig – jag förstår att vara tacksam. Men det är så mycket som är så bra med väntan på julen och när julen sedan städas ut är det så uppenbart att det är rätt länge tills vi får vänta igen.

Jag tycker ju om att vänta och se fram emot. Det är halva nöjet. Minst. Med julen och allt annat.

Och nu… Nu är det onekligen rätt tuffa tider nu för oss som tycker om att vänta och se fram emot. Mycket blir inte alls och nästan allt blir kanske och troligtvis inte riktigt som planerat. Å andra sidan får vi försöka bli experter på att vänta och se fram emot också det lilla med stor glädje.

Jag konstaterade redan att det bara är tio och en halv månad tills adventsstakarna och julböckerna får komma fram igen. Det kändes nästan möjligt.