Det var en gång en november 2021. En tid när incidensen var låg och det var lätt att andas.

Och när jag läste böcker. De här var de bästa:

Flocken – berättelsen om hur Sverige valde väg under pandemin av Johan Anderberg. Intressant och lärorikt. Och som sagt – incidensen var låg. Det gick att läsa om det.

Kärleken är att jag vill att du finns av Oskar Kroon. En jättefin ungdomsroman med typ världens finaste titel.

Trion av Johanna Hedman. En härligt välskriven relationsroman som blivit hajpad. Med rätta!

Hon hette Esmeralda av Melinda Jacobs. En riktigt obehaglig men stark och viktig berättelse om när det som verkligen inte får hända hände. Samtidigt också om kärlek och hopp.

Hem av Karin Erlandsson. Jag tycker nästan orimligt mycket om Karin. Så orimligt mycket att det nog inte går att läsa hennes böcker objektivt. MEN. Den här är verkligen fin. Berörande, starka och modiga texter om kvinnor i olika historiska tider. Om smärta och längtan och sorg och hopp. Det går liksom inte att inte tycka om. Ingen skriver som Karin. Jag är så glad att hon skriver.

Tim – biografin om Avicii av Måns Mosesson. Den här tyckte jag också om. Gripande och sorglig och tragisk. Vi måste bli bättre på att känna igen rop på hjälp och på att lyssna till dem.