Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Jag vet inte vad lucia är för dig, men för mig är lucia mest av allt en orubblig påminnelse om att ljuset alltid har sista ordet.

Låt mig varje dag leva i vetskap om att det är sant. Låt mig leva, andas och vara ljus.

(Om vägen till den här bilden återkommer jag senare. Det finns – som det ofta(st) har gjort – en hel del att säga. Bilder säger verkligen inte alltid mer än tusen ord.)