Jag insåg plötsligt att jag har glömt att berätta om det bästa jag läste i september. Bäst att göra det nu medan någon ännu minns att september fanns.

Losing big or losing everything av Niclas Christoffer. En fängslande ungdomsbok med enormt driv. En spännande mix av bantningsunderhållning och Hungerspelen. Häftig och skrämmande.

Allt vi inte sa av Sara Osman. Den här boken förändrade inte mitt sätt att se på världen eller mig själv, men det var en välskriven och smart samtidsskildring och jag bara älskar böcker där relationer har huvudrollen.

Man kan fly en galning men inte gömma sig för ett samhälle av Ali Esbati. En riktigt bra bok om det där som inte fick hända men som ändå hände och om det som ledde fram till det.

Nya namn av Elin Willows. Jag tröttnar inte på Willows förmåga att i det lilla berätta det stora. Jag tröttnar verkligen inte på hennes språk.

Incel av Stefan Krakowski. Intressant men mörkt och tungt. Det finns så många människor som mår så dåligt och far så illa. Och en del – men rätt få – som vill så illa.

Adhd – från duktig flicka till utbränd kvinna av Lotta Borg Skoglund. Om hur adhd kan ha många olika ansikten och om hur den ofta tar sig olika uttryck hos flickor och pojkar. En viktig bok för alla som har att göra med egna och framför allt andras barn och unga.

De vackraste idioterna i världen av Anette Eggert. Den här ungdomsboken gick rakt in i hjärtat på mig. Jag älskade den. Älskade vänskapen mellan flickorna. Älskade skildringen av familjen. Älskade allra mest berättelsen om kärleken. Nästan så jag ville vara femton och galet kär igen. Men verkligen bara nästan.

Om det var krig i Norden av Janne Teller. Ibland kan en kort text med få ord säga hur mycket som helst och bjuda läsaren på en resa hen sent glömmer. För mig blev det här en sådan text. Den här kommer jag att återvända till. Många gånger kommer jag att återvända till den.

September var en jättefin läsmånad. Har jag sagt att jag tycker om att läsa?