Bland allt det goda jag försöker ge mina barn är tacksamheten bland det allra godaste. Hilde och jag övar oss varje kväll. Så här lät det idag:

– Vad vill du tacka Gud för ikväll, Hilde?

Massor. Det är ofta massor, och jag tänker att det väl är typ det bästa vitsord man kan ge ett liv.

– Jag vill tacka för att pappa inte var så rädd för att få spruta, för att jag fick glass och trip, för att du läste bok för mig och för att jag fick duscha. Och sedan vill jag tacka för den goda nyheten att moster Fanny kommer hit imorgon.

Underbar tackbön.

Notera gärna sista meningen. Dels älskar jag formuleringen – älskar ofta Hildes formuleringar. Men ännu mer älskar jag innebörden. Jag fattar tacksamheten precis.