Det är söndag och förmiddag och när jag kommer in i vårt kök sitter Hildes gudfar vid bordet och tejpar och reparerar några av hennes pussellådor. Jag blir så glad av att se honom där.

Det här skulle jag kunna vänja mig vid, är min första tanke.

Det här kommer jag att få vänja mig vid, är min andra.

Ibland får man sådant som man inte ens tänkt på att våga önska sig.

Herrens vägar äro outgrundliga, säger vi kanske när livet överraskar. Och vilken lycka att det är så, tänker jag.