Den här dagen för sjutton år sedan fick jag en av mitt livs mest avgörande frågor när Han med världens största H frågade om jag vill gifta mig med honom. Om jag ville. Jag har velat varje dag sedan dess.
Fredrik, du har varit min så gott som hela mitt vuxna liv och mycket av det bästa med mig är tack vare dig. Att du ville bli min och att du valde mig… Jag fattar det inte, men jag älskar det.

Vi firade coronavänligt. Fredagsmys i soffan med dem som hör till samma hushåll.
Vad fint att ni fick varandra.
Om inte han hade frågat då, hade du frågat honom?
Absolut! Några veckor senare. Senast. På något sätt visste vi båda ganska samtidigt.