Idag fyller en ljuvlig liten människa fem år. Hela handen, som Hilde säger. Och tänk: i den här tiden när man inte får och kan ha kalas så fick just vi ändå fira just den här lilla människan.

Att få vara de där enda gästerna på en födelsedag i coronatid är stort.

Att få vara det efter en så här kort tid på en ny hemort är ännu större.

Jag är så in i hjärtat tacksam över att vi har fått sammanhang och vänner här, trots att största delen av vår tid här har präglats av coronan. Att jag fick fira en ljuvlig människa idag. Att jag fick sticka med en annan ljuvlig igår. Springa med en tredje ljuvlig i söndags.

Så oerhört tacksam varje dag. Varje.