200 dagar

Den här dystert mörka måndagen i november kom att bli den dag då jag sprang fem kilometer för tvåhundrade dagen i rad. I din bok är det kanske ingenting, i min är det rätt mycket.

Det här springprojektet kostat mig förvånansvärt lite. Att skapa en vana är lätt, att hålla fast vid den är ännu lättare. Men aldrig någonsin hade jag kunnat tro att hälsan och livspusslet och allt annat skulle möjliggöra tvåhundra springdagar i sträck. Jag är så tacksam. Tänk att den här stackars kroppen – den som i så många år alltid var lite för stor och lite för fel – hade det i sig.

Jag slutar förstås den dag då jag inte kan springa. Men tills den dagen kommer lär jag fortsätta. Det här mår jag alldeles för bra av för att sluta. Livet har lärt mig att hålla fast vid det som får mig att må bra. Därför fortsätter jag tills jag tvingas sluta. Det kan vara imorgon och i så fall är det så. Men också idag fick jag springa och jag vet det så väl;

att ingen av de dagar då jag kan springa fem kilometer är helt och hållet fruktansvärd. Det finns rätt många tecken på stor nåd i precis alla de dagarna. Må jag alltid se det.

3 reaktioner på ”200 dagar

  1. ” I din bok är det kanske ingenting, i min är det rätt mycket.”

    I de flestas böcker är det helt otroligt och en enorm prestation. Imponerande!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s