Hilde är (förstås) en historieberättare av rang. När jag har läst kvällsbok för henne och hon för mig så släcker vi lampan och då berättar hon en liten berättelse i mörkret.

Här kommer en av dem.

– Det var en gång en liten flicka som hette Hilde och hon ville gå till sitt dagis. Men då sa hennes mamma att hon är i karantän, men sedan blev det tisdag och hon fick leka med sina vänner igen. Snipp snapp snut, så var sagan slut.

Tyvärr är det här en berättelse som är alldeles för based on a true story. Hilde var alltså den första i vår familj som karantänade, men den tiden är över nu. Med råge. Hon bar sin karantän med en salig blandning av både stolthet och frustration och hon bar den väldigt väl. Hilde är lätt den i vår familj som jag helst har i karantän.

I början av förra veckan trodde jag att höstlovsveckan 2020 skulle få till historien som Hildes (första?) karantänvecka. Jag önskar innerligt att det hade blivit så.