Du vet att du är ganska trött och ganska ledsen när du börjar gråta för att
1. du får en tandkrämsfläck på tröjan
och
2. ingen (och jag menar verkligen ingen) kommer när du ropar att det är mat
Sedan har jag nog gråtit några gånger till också idag, men de gångerna kändes det åtminstone nästan helt rimligt.
Det är som det är och det är i sanning en gåva att kunna gråta när man behöver göra det.
Nästan för lycklig 
Skulle bara säga att jag läser din blogg nästan varje dag och uppskattar det du skriver!
Tack! Oj, så det värmer att höra.
Kraft och kram till dig! ❤
Tack! Det tar sig.