Du vet att du är ganska trött och ganska ledsen när du börjar gråta för att

1. du får en tandkrämsfläck på tröjan

och

2. ingen (och jag menar verkligen ingen) kommer när du ropar att det är mat

Sedan har jag nog gråtit några gånger till också idag, men de gångerna kändes det åtminstone nästan helt rimligt.

Det är som det är och det är i sanning en gåva att kunna gråta när man behöver göra det.