Aldrig lika ful

Jag är aldrig lika ful som i ett provrum. Min kropp är inte gjord för att synas i en massa olika speglar samtidigt i en belysning som knappast kan beskrivas som smickrande. Jag är aldrig lika ful som när jag i dag på förmiddagen provade klänning och jeans i butik. Jag är aldrig lika dallrig, lika valkig, lika gropig eller lika mjuk på fel sätt.

Om jag skulle bo i ett provrum skulle jag avsky mig själv oerhört.

Jag är aldrig lika vacker som i Fredriks blick. Min kropp är gjord för att synas av den som älskar mig gränslöst. Jag är aldrig lika vacker som när jag i dag på morgonen gick mellan sovrum och badrum i underkläder och mötte hans imponerade, uppskattande blick. Efter alla dessa år får jag ha den effekten på honom. Jag är aldrig lika hel, lika fin, lika skön eller lika mjuk på rätt sätt.

Om jag skulle bo i hans lins skulle jag älska mig själv oerhört.

Det fina är att jag i någon mån får och kan välja var jag bor. Vill jag vistas i de rum som gör att jag föraktar och förminskar mig själv eller vill jag söka mig dit där min nåd mot mig själv blir större?

Det kan hända att provrummen ger en sannare bild, men Fredrik ger mig en betydligt viktigare. En del sanningar är överskattade.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s