Tio timmar

I går körde vi bil i tio timmar. Drygt. Det är långt från Trondheim till Umeå.

Här några betraktelser från bilen:

1. Nog är jag tacksam för att våra vänner också blir vuxna vänner till våra barn. Av gårdagens tio biltimmar spenderade Ingrid noll i vår bil och alla i Benjis, Eva-Linas och Amos bil. Jag vet inte hur det är i din värld, men i min värld är det vackert. Lika vackert var det att se henne virvla runt bland våra vänner på dansgolvet efter midnatt på lördagens bröllop. Varsågod, min älskade dotter. När jag ger dig mina vänner ger jag dig det finaste jag har.

2. Nog är det vackert med berg. Till och med jag, som aldrig går igång på natur, var förundrad och tänkte att Gud nog visste vad han gjorde när han designade vägen mellan Trondheim och Umeå.

3. Nog visste musiken vad den gjorde på 90-talet. Vi körde många timmar med önskelåtar (världens bästa koncept när människor i olika åldrar åker bil) och medt befann vi oss på 90-talet. Ace of base, Backstreet boys, E-type, Destiny’s child och till och med East 17. Jag säger då det.

4. Nog är minnet märkligt. Jag kan inte för mitt liv lära mig Arvids och Hildes personnummer, men jag minns varenda baby, woah och uh-uh som någonsin spelats in på 90-talet. Imponerade till och med på mig själv när jag klarade hela första versen i Fives Everybody get up. Jag har inte tänkt på att de fanns (finns?) på många år. Liksom.

5. Nog är jag glad att vi åkte hela familjen till fjärran land för att fira att vår Matti fick sin Kristin. Men det tar vi en annan gång.

När vi i går pausade vid Sveriges största vattenfall.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s