Naken med främlingar

Det är nästan ett år sedan jag besökte en simhall senast. Med andra ord är det nästan ett år sedan jag duschade med främlingar senast. Var naken med främlingar senast.

Då senast, för nästan ett år sedan var jag höggravid och det var egentligen ganska lätt att acceptera den kropp som var min. För den var ju inte riktigt min. Jag kände mig som en val – ja. Men jag visste samtidigt att min kropp inte var så pjåkig för att vara gravid i vecka 30-någonting. 

I dag var det inte riktigt lika lätt att acceptera. Jag ska inte föda barn om en månad. Vad kan jag då skylla mina skavanker på? 

Svaret är att jag inte kan skylla på någonting alls. 

Men svaret är också att jag inte vill skylla på någonting alls. Och att jag inte heller måste.

Att räkna upp ursäkter för att min kropp ska få se ut som den gör är att samtidigt räkna upp krav på andras kroppar. Om jag säger att min kropp är helt okej för en 34-årig trebarnsmamma antyder jag ju samtidigt att en 24-årig nollbarnsmamma borde ha en bättre kropp än min, en mindre pjåkig än min. 

Och sådant vill jag faktiskt inte antyda. Sådant tror jag ju inte ens på. 

Min kropp är bra. Inte för att den är tillräckligt gammal eller har burit tillräckligt många barn.

Den är bra för att den är.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s