En ny sorts sorg

Jag tycker inte om det där uttrycket som antyder att problemen växer med barnen, även om jag inser att det är mångas verkliga erfarenhet. Problemet är väl att många med små barn också har det jobbigt och att sådana uttryck på något sätt förminskar och/eller underkänner deras verkliga erfarenhet. 

Dessutom är min erfarenhet hittills att det är det roliga som har vuxit med barnen. 

Med det sagt; allt är inte fest och glädje med barn som håller på att bli stora. Det kommer en ny sorts sorg med barn som man kan och får förvänta sig något av. När en treåring klarar av att fixa en egen smörgås är det stort. När en nioåring inte klarar av att plocka undan efter smörgåsfixandet är det litet. När en tvååring kastar sig på golvet och skriker är det förlåtet – också om det sker i butiken. När en nioåring ylar av ilska och besvikelse en hel halvtimme är nåden inte speciellt nära – ens om det sker hemma. Den där nya sortens sorg lär väl bara växa med barnen, tänker jag. Hur frustrerande är det med femtonåringar som inte vet var kylskåpet ligger? 

Men med det sagt; det är en härlig tid vi lever i nu. En rik. En möjligheternas. En skrattens.


Med mina två ganska stora. 

Advertisements

4 thoughts on “En ny sorts sorg

  1. Åh, jag brukar alltid nu och då jaga upp mig över det där uttrycket. Det är så jobbigt att höra då man är just småbarnsmamma. I mina öron låter det ju som “Tror du att du har det jobbig?! Vänta bara!” Ja om jag tycker att både ett och annat har varit riktigt jobbigt, hur ska jag klara av föräldraskapet då om erfarenheterna hittills knappt räknas. Det andra jag tänker är att problem som man inte längre har är ju inte ett problem. När man är mitt i en situation med otröstlig bebis med magont eller nåt så är det ju ett enormt jobbigt problem. Ett år senare kommer man knappt ihåg att barnet nånsin har haft magknip. Så kan vi inte bara sluta använda det där dumma uttrycket och konstatera att det kan finnas problem i alla faser av föräldraskapet utan att rangordna vems problem som är störst.

  2. Jag har varit där, både i småbarnsträsket och vuxenbarnslivet.
    Så lite jag visste då! Trots alla vaknätter och gråt, trots alla sjukdagar och gnällande. Problemen då var ändå lätta att greppa. Idag är oron för barnen en ständig medvandrare, problemen är inte lika små längre om vi säger så.
    Det hjälper mig inte att längta tillbaka. Men det är skönt att tänka tillbaka, bläddra i minnenas arkiv och glädja sig åt de många vardagar som ännu har ett skimmer runt sig.
    Idag är de lyckligaste dagarna i mitt liv de dagar då vi alla är tillsammans. De är guldkants vardagar.

    • Tack för din kommentar! Jag kan tänka mig att det är just så, att många av oss längtar tillbaka till en stundvis problemfylld småbarnsvardag när helt andra problem möter senare. Oftast är ju småbarnsproblemen ofarliga, och det är ju förstås skönt. Men det betyder inte att de alltid är lätta.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s