Ett roligare behåliv

Jag har levt i amningsbehå i snart ett och ett halvt år. Nästan lika länge har jag längtat efter ett roligare behåliv. För någon vecka sedan slutade jag amma Hilde och jag letade direkt fram en juvel i underklädeslådan. Äntligen! 

Den passade inte.

Och då menar jag inte att den satt lite ovekvämt eller osmickrande, jag menar att den inte satt alls. Som i att den var helt oanvändbar. 

Letade fram nästa juvel. Lika illa. Så jag slutade leta.

Jag ska ge det lite tid, men om inte mina gamla behåar skärper sig snart så köper jag nya. 

Är det ett nederlag? Att inte kunna använda sina vanliga underkläder? Kanske. Men inte ett nederlag som jag tänker gräva ner mig i.

Jag förstår min egen och andras längtan efter den kropp vi en gång hade, men jag tror att vi behöver bli bättre på att inse att den kroppen faktiskt inte är den kropp vi ska ha resten av livet. Kroppen lever ju – tur är väl det – och med det livet kommer naturligtvis förändringar. Vi behöver inte tycka om de förändringarna, men jag tror att vi behöver lära oss acceptera dem. Alternativet är helt enkelt så fruktansvärt jobbigt.

Jag vill bara känna mig som mig själv igen, tänker jag och säkert många andra ibland. Jag försöker lära mig att hitta mig själv också i en kropp som inte är vad den en gång var. Jag vill inte vara beroende av en viss behåstorlek, ett visst midjemått eller ens en viss känsla. Jag själv är större än så. Du själv är större än så. 

Den kropp jag hade som sjuttonåring är ingen evig mänsklig rättighet. Knappt ens en mänsklig möjlighet, förfallet kommer tidigt. Men den där sjuttonåriga kroppen kan bli en mänsklig tröstlöshet och hopplöshet om jag inte släpper greppet om den. 

Jag förstår både mig själv och alla andra som längtar tillbaka till något annat. Det är svårt att låta bli i en värld som hela tiden upplyser oss om att vi inte duger som vi är. Men jag tänker envist fortsätta försöka trotsa. Och vara snäll mot mig själv varje gång jag faller och nästan hinner tänka att jag måste anpassa mig efter gamla underkläder. 


Med Hilde några dagar. Med en nyförlöst kropp som inte kändes som min. Men som var min. Lika mycket min som den kropp jag har i dag. Lika mycket min som den kropp jag hade som sjuttonåring. 

Advertisements

4 thoughts on “Ett roligare behåliv

  1. Jag som väntar mitt första barn (och är lite fundersam över vad det kommer innebära för bland annat mitt behåliv) bara ÄLSKAR detta inlägg! Tack❤️

  2. Slutade för ett par år sen med p-piller och tappade i samma veva några kilo (sammanträffande?) vilket ledde till att alla mina bh:n blev för stora. Kände mig lite olycklig över denna kroppsförändring tills jag tog tag i saken och gick på underklädsshopping. Köpte såna jag tyckte om och med bra passform. Kände mig plötsligt otroligt snygg igen! Så mitt tips är att gå ut och köpa nytt och faktiskt se till att köpa modell och storlek som passar. Konstaterade att de inte var min “nya” kropp det var fel på utan kläderna.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s