Vi förstår inte riktigt

Jag visste ju att det skulle gå bra. Förstås. Fredrik har aldrig gjort något som skulle tyda på att han är sämre än jag på att ta hand om en bebis. 

Men ändå. Just den här bebisen har varit så mammig. Och just den här bebisens storasyskon så pappiga. Och plötsligt skulle det vara hon den där mammiga och han som funnits där för de där pappiga. 

Jag visste ju att det skulle gå bra. Men mina känslor visste det inte. 

I två veckor har jag jobbat och lika länge har Fredrik varit hemmaförälder. Med den där så mammiga bebisen. Och det har gått precis lika bra som jag egentligen visste och till och med ännu bättre. 

Varje dag har han förvånat mig, den där mannen som inte bara som man är världsbäst utan också som pappa. Han fixar nämligen en massa saker som jag aldrig skulle göra när jag är ensam med barnen. På samma sätt som jag fixar en massa saker som han aldrig skulle ge sig på när han är ensam med dem. 

Jag tror att det finns något viktigt i det där; att imponeras av och förundras över varandra. Vi förstår inte riktigt hur den andra gör. Vi tycker båda att den andra är lite bättre. 

Och vad är bättre än det? 


Bild: Matilda Audas Björkholm

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s