Jag skulle

Jag skulle lacka om mina naglar. Jag skulle tvätta och platta håret. Det skulle jag i går. Inför i dag. 

Jag skulle gå på ett par studentkalas och jag skulle ordna ett litet barnkalas för min dotter. Det skulle jag i dag. 

Men i går satt jag och grät vid en sjukhussäng. Visst, vi pratade också. Skrattade till och med lite. Men grät mest. Över bräckligheten och obegripligheten och hjälplösheten. 

Så det var med flagnat nagellack och småsmutsigt hår som jag i dag gick på studentdimission. Med halva hjärtat på sjukhuset och halva i sal där vi i någon mån ändå tog farväl av 126 fantastiska unga människor. Om jag grät redan under inmarschen? Nå, förstås. Och sedan fortsatte det så.

Senare skulle vi då på studentkalas. Men den yngsta i den grupp som är vi skadade sin arm på väg till bilen till kalas nummer ett. Väl på kalaset ylade han mest av smärta och vi påmindes om att det ibland inte ordnar sig bara för att vi hoppas på det. Så vi fick åka till läkare redan mitt i välkomstdrinken och det blev röntgen och grejer. 

Ni vet känslan då man sitter och väntar på röntgen 45 minuter innan ett barnkalas ska börja hemma hos en och man ska via butiken innan? Vi visste inte heller när vi vaknade i dag på morgonen. Nu? Vi vet.

Ni vet känslan då man kommer hem exakt tre minuter innan kalasgästerna kommer? Och man egentligen behövde minst en timme? Och man inte ens hann via butiken? Vi vet. 

Men vi vet också att man ju oftast landar på fötterna och paniken är alltid långt borta för oss när det gäller världsliga ting.  Ett halvt hjärta på sjukhuset ger dessutom perspektiv som gör att ballonger inte känns så viktiga. Åtminstone inte det minsta nödvändiga.

Jag skulle så mycket men det blev som det blev. Det blir ju alltid det, som det blir. Och långt ifrån alltid förstår jag varför. Just nu mindre än kanske någonsin. 


Jag illustrerar med en selfie från dimissionen förra året. Selfies i spegeln har inte funnits på kartan i år. Jag tog inte ens bilder på Ingrids betygsutdelning. Eller på kalaset. 

Det här var året då bara halva jag var med. 

Advertisements

One thought on “Jag skulle

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s