Religiösa barn är sämre barn

Barn som växer upp i religiösa hem är mer själviska, mer fördömande och mindre generösa än andra barn. Det konstaterar en stor undersökning som gjorts på flera olika håll i världen. Och det är ju naturligtvis uppiggande läsning för den som själv vuxit upp i ett hem där tron fanns med och som dessutom som bäst fostrar barn i ett hem där tron också finns.

Det finns förstås saker man kan ifrågasätta och kritisera med undersökningen. Kanske rentav så mycket att man till sist kan sudda ut resultatet, men jag är inte intresserad av det. Jag är mer intresserad av hur jag kan hjälpa mina barn att bli så osjälviska, icke-dömande och generösa som möjligt. Min egen tro till trots.

För det första: jag förvånas inte alls av att många människor bara älskar en undersökning som den här. Nu går det liksom att bevisa att troende människor inte är bättre än andra. Och inte bara det. De är rentav lite sämre! Waht’s not to love?

Som om vi som tror någonsin har påstått oss vara bättre. Jo, säkert finns det någon gök någonstans som hävdar att religiöst folk är bättre folk, men åtminstone jag har aldrig någonsin tänkt så. Inte ens i min ungdom när jag ståndaktigt, högljutt och onyanserat stod emot illegal alkoholkonsumtion och föräktenskapligt sex trodde jag att jag var bättre. Jag trodde bara att jag var annorlunda, vilket jag kanske också var. Och det är en otroligt stor skillnad på att anse sig vara bättre och att anse sig vara annorlunda. Och den skillnaden tror jag att många människor ofta missar.

Det verkar finnas många människor som tror att alla troende går omkring och tror sig vara moraliskt överlägsna. Och det gör mig så frustrerad. Och ledsen. Och ibland lite arg. Och samtidigt tänker jag att vi som tror måste göra något väldigt fel eftersom den här uppfattningen så envist lever kvar trots att vi så ofta hävdar motsatsen.

Å andra sidan: enligt en av texterna om undersökningen anser många (i USA drygt hälften och på andra ställen i världen ännu fler) att en människa utan religiös tro inte kan ha någon moral att hänga i julgranen. Och då blir det ju intressant och rentav lite viktigt att en undersökning visar att barn som fostras av religiöst troende faktiskt visar sig ha en sämre moral än andra. Vi kan ju inte ha en värld där vuxna människor går omkring och tror att en troende människa per automatik har en bättre moral än en människa utan tro. Och vi kan absolut inte ha vuxna människor som lär sina barn samma sak.

Jag tycker det otroligt viktigt att vi som vuxna bär vårt ansvar här. Jag vill inte kränka någons religionsfrihet, men även om du på grund av din tro har svårt med en del handlingar och livsval som människor i din omgivning gör så kan du ju inte fördöma dem inför dina barn. Du har absolut ingen rätt att bli förvånad när din nioåring mobbar en klasskamrat med två mammor om du hemma har gjort det väldigt klart att homosexuella förtjänar sin plats i helvetet.

Att vilja göra gott och rätt är en god sak. Men om vi i religionens eller något annats namn ställer så höga och absoluta krav på oss själva och våra barn att nåden inte får någon plats så fungerar det bara inte. Då skapar vi, troligtvis omedvetet men ändå, barn som aldrig kommer att tycka att deras omgivning räcker till och barn som kommer att tycka att andra är sämre än de själva. De ord Jesus sa om att se flisan i en annans öga men inte bjälken i det egna är minst lika aktuella i dag som de var då han sa dem. Och de är utmanande som bara vad just för de flesta av oss – troende eller inte – har en moralisk kompass som vi ju tror vara den rätta. Det är inte alltid lätt att komma i kontakt med andra kompasser.

Samtidigt är dessa andra kompasser vår verklighet och det är vår uppgift att lära oss själva och våra barn att leva med dem, Vi har inte råd att tro att de som tror annorlunda än vi är sämre. Världen förändras och i ditt klassrum och på din arbetsplats finns människor som ser på världen på ett helt annorlunda sätt än du.

Och igen: annorlunda är inte lika med sämre. Annorlunda är bara lika med annorlunda. Vad ditt annorlunda än må vara.

Advertisements

11 thoughts on “Religiösa barn är sämre barn

  1. Just det där med att t.ex. tala illa om andra inför sina barn har jag förvånats över flera gånger i min bekantskapskrets. Mammor som utan att blinka skrattat hånfullt då de talat om andra eller talat illa om t.ex. invandrare. Jag vill absolut att mina barn ska behandla alla lika och dessutom är mina barn sådana att de lätt skulle kunna säga vidare vad jag sagt om nån annan. Och inte tycker jag att barn ska behöva gå runt och hålla hemligt något som de hört föräldrarna säga om nån annan heller.

    • Jag har samma ideal, att mina barn inte ska höra mig säga något negativt om en annan människa. Helst ska ju ingen höra det och allra helst ska jag förstås inte ens säga det, men i ett barns öron kan saker och ting låta så annorlunda. Jag vill vara försiktig där.

  2. Finns också skillnad på tro och tro också. Vår tro som är grundad på bibeln och var vi ENDAST lär ut från bibeln ingen förgrening av och lapptäcks version.
    OM man gör det så lär man sina barn hur man bör leva och inte vara varken självisk eller dömande. Åtminstone på våra möten lär vi oss hur viktig det är med osjälviskhet. Och även om vår en granne är homosexuell är han inte mindre värd som människa eller har rätt att varken dömma eller mobba.
    Vi tror dock på att Gud skapade mannen och kvinnan till att kunna fortplanta sig och att leva tillsammans som gifta.
    Men huvud punkten i allt du skriver kommer bara tillbaka till att man lär sina barn. Vi har möten, familjestudium, diskutioner osv. Från en tidig ålder för att hjälpa dem att utvecklas till den människa som Gud önskar i denna ofullkomliga kropp.
    Men om man verkligen läser bibeln alltså som helthet inte lyssnar på predikater osv bara utan läser och mediterar själv så står det där precis vilken människa Gud vill man ska vara om man vill hans gokännande.
    Och skulle gärna veta var det står i bibeln om ett brinnande helvete ditt folk tydligen ska? Finns inte nå sånt i bibeln överhuvudtaget.

    • Hej, Camilla! Tack för din kommentar. Jag vet tyvärr inte riktigt vad du vill ha sagt med din kommentar, så jag vet egentligen inte vad jag ska svara. Vill du förtydliga så förstår jag kanske hur du menar?

      Och det där med ett brinnande helvete var mest som en bild av hur en del troende åtminstone i en del tider har talat.

    • Hur dömer ni vad som är den “äkta” Bibeln då? Den har ju utkommit i otaliga versioner, översatts ett antal gånger. Anpassats efter samhällets gång. GT:s berättelser fanns länge endast i muntlig form, hur vet ni vad som fallit bort/lagts till under åren? Hur förhåller ni er till saker som påstås i Bibeln men som vi senare via vetenskapliga undersökningar konstaterats vara falska? Som att världen skapades på sex dagar? Eller att Jesus föddes i Betlehem? Eller att syndafloden inträffade? (ingen art skulle finnas kvar om endast två individer av varje art överlevde). Eller att de djurarter som fanns för 4-5000 år sedan när skapelsemyten kom till inte var färdigt skapade, utan att vi alla evolverat från samma celler? O.s.v.

      Äldre versioner blir lätt också komiska. Ex. 2 Mos 18:22 har varit “du ska inte ligga med en man som du ligger med en kvinna”. Detta blir ju endast ett problem för bisexuella 😉 eller “du ska inte ha begär till din nästas hustru” utöver att den uttrycker synen på kvinnor som objekt är detta budord inget problem för straighta kvinnor och homosexuella män 🙂

      Jag antar vidare att ni inte äter räkor, jobbar på sabbaten, bär kläder av fler än ett material etc. Dessa saker förbjuds nämligen i Bibeln.

  3. Hej, använd helst inte termen ‘religiösa barn’, åtminstone inte om barnet är litet (pre-tonår ungefär). Ett litet barn kan inte ta beslutet att vara religiös, det besluter de vuxna i hens omgivning, barnet lär sig kopiera dem. Vi föds alla som ateister. Utan en tro.
    Jag skrevs in i kyrkan när jag var mindre än en månad gammal. Det tog länge att våga skriva ut mig sedan eftersom det kändes som att svika det lag jag hela livet hört till. Tycker egentligen inte att barn ska få vara inskrivna i religiösa samfund före 15-18års ålder.

    Det är en hel del utöver religion som påverkar ens snällhet, men jag har märkt en större svartvithet och mindre förståelse för mänskliga “svagheter” bland religiösa. Mindre debatt om vad som är rätt och fel, mindre flexibilitet och gråskalor, mindre konsekvensetik.
    Vi har ju gått framåt en massa sedan bronsåldern och antiken, när Bibeln skrevs, det mesta i den är hopplöst moraliskt förlegat. En hel del även skadligt. Som den genomgående patriarkaliska synen på kvinnor, t.ex., det faktum att Maria enligt myten inte fick välja om hon ville vara gravid med Jahve/Jeshua utan tvingades på det. Eller Lots döttrar. Abortmotståndet som återfinns endast i religiösa kretsar (har aldrig hört något annat argument mot det än ‘allt liv är heligt’ eller ‘fostrets liv före mammans’). Rätt till fri, säker abort vid behov är superviktigt.
    Manlig omskärelse är också en biblisk grej som är totalt onödigt idag när folk kan tvätta sig, men fortfarande görs den på muslimska, judiska och även vissa kristna små pojkar. Utan att de kan ge sitt medgivande. Det finns en hel del öppensinnade, moderna, snälla mänskor som är religiösa, men de bakåtsträvande och konservativa tenderar med få undantag att tro på övernaturligheter. Gamla testamentets gud är genomgående sträng, avundsjuk, kontrollerande, hämndlysten och oförlåtande. Och detta tog mig 19 år att våga erkänna. Före det vågade jag inte säga det, för jag var rädd att han skulle straffa mig. När jag förstod att han var påhittad kände jag en enorm lättnad.

    Och slutligen, de som kämpat, och än idag kämpar, hårdast mot sexuella minoriteters och könsminoriteters rättigheter är religiösa. De har skadat oss queermänniskor så otroligt mycket. Jag har INGET till över för alla “Gud har skapat mannen och kvinnan att leva tillsammans i äktenskapet bla bla”. Jag är otroligt glad över att vara en kvinna som har möjlighet att älska andra kvinnor, det är en av de bästa sakerna med mitt liv! En väldigt stor gåva. Och om jag vill gifta mig med min flickvän en dag så ska jag banne mig få göra det.

    • Tack för din långa, fina kommentar! Den är viktig och det finns mycket att ta fasta på.

      Jag var helt medveten om att religiösa barn är ett problematisk begrepp, men den här gången lät jag språklig smidighet gå före absolut betydelse. Kanske slarvigt av mig, men ett slarv som ibland blir och lär bli igen i något annat sammanhang.

      Samtidigt tror jag nog att också barn kan vara troende. Jag tror inte att de bara upprepar ett visst beteende, jag tror att också en människa som inte är myndig kan ha en egen tro. Förstås tror inte alla barn som hör till kyrkan, men det gör ju inte alla vuxna heller. Att säga att alla föds som ateister är djärvt. Jag kan inte riktigt godta ett resonemang där man med bestämdhet hävdar att inget barn kan vara troende men att alla barn är ateister.

      Sedan har du naturligtvis helt rätt i att mycket har blivit och blir fel i regionens namn. Men jag tror inte att vi kan radera allt det genom att radera religionen som fenomen. Jag kanske är lite cynisk, men min tro på människan som varelse är tyvärr inte större än så.

      Att ständigt våga ifrågasätta är viktigt, oavsett vilken syn på världen man har. Vad man än utgår från så måste det hålla. Annars är det inget värt. Det finns säkert troende (och icke-troende) som inte tänker till tillräckligt ofta, men att utgå från att alla som någon gång tänkt har landat i ateismen känns oerhört främmande för mig. Och lite arrogant.

      Slutet på din kommentar förklarar mycket. Samtidigt vet du säkert lika väl som jag att det finns troende som aktivt jobbar för att just det du drömmer om ska bli verklighet. Att påstå att alla troende fördömer de livsval du gör är varken rättvist eller sant.

      Jag hoppas att du har landat och att din själ har funnit frid (om du tillåter ett uttryck som kanske andas lite religiositet). Du har funnit frihet i att acceptera att du inte tror – gott så. Jag ha funnit frihet i att acceptera att jag tror – gott så. Vi kan egentligen inte båda ha rätt. Men vi kan och måste båda få leva det liv vi har enligt det sätt vi tror vara rätt.

      • Hade inte tänkt på det så. Nog kan väl barn vara troende. Men i studien i fråga verkar det ha varit rätt små barn, barn som inte ännu har haft möjlighet att granska sina föräldrars tankevärld och beslutat vad som är bra och vad man kan förkasta. Det var mer så jag tänkte. Tekniskt sett föds dock alla utan en religiös föreställningsvärld, alltså är de a-teister 😉

        Det där med “inte alla religiösa” är kanske lite “inte alla män”. Jag vet, och känner, flera religiösa som kämpar för mänskliga rättigheter o.s.v. liksom jag själv försöker göra. Men många andra, kanske de som skriker högst, har idéer och ideal som jag inte omfattar och som jag ofta tycker är rätt destruktiva. Och även mainstream-religiösa som vissa av mina bekanta, religiösa som är allt annat än fanatiska, kan tycka att saker som sex före äktenskapet, abort, samkönade äktenskap m.m. är moraliskt fel, och motiverar det med sin religion. Katolska kyrkan tillåter inte ens frånskilda personer att få nattvarden! Menar inte att göra dig ansvarig för allt dumt religiösa nånsin gjort, men generellt sett har religiösa personer och samfund drivit utvecklingen bakåt. Jag inser att religionen är en alltför kraftig överlevnadsmekanism för så många för att den ska upphöra att existera, men antalet agnostiska och ateister verkar öka i världen. Vilket jag är glad över eftersom det kan kännas lite ensamt ibland att inte tro. Men ja, jag har funnit frid och är en bättre människa utan religion. Fast alla är väl inte som jag.
        Kram

      • Jag tycker det är så spännande att du säger att det kan kännas ensamt att inte tro. För jag tycker ju att det kan kännas ensamt att tro ibland. Antar att vi alla känner så ibland, att det stund is är ensam att vara människa. I det kan vi ju i alla fall mötas. 😉 Jag tycker ju om att mötas.

        Och jag tänkte också på det där med “inte alla troende”. Lite som jag också tänker “inte alla ateister” när jag tycker att Dawkins stundvis är mer än lovligt arrogant.

    • Kristendomen lär ut att alla människor är onda, alla. Det gäller kristna, liksom ateister, muslimer, judar osv. Alla har vi våra laster och alla gör vi fel nu som då, även om vi försöker göra rätt. Kristna är inte bättre än andra bara för att de är kristna. Däremot kan en del kristna vara så övertygade om att den egna tron är rätt, och så ivriga att också vilja övertyga andra och göra det som de tror är rätt, att de blir blinda för sina egna fel. Det kan vara en orsak till att kristna framstår som t.o.m. sämre än andra.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s