Skrämda till tystnad

Jag säger ofta till mina elever att en vuxen människa måste ha åsikter. Inte kring allt och inte alltid tvärsäkra. Men hon måste veta vad hon tycker och tänker. En människa utan åsikter kan ju inte vara med och rösta och på det sättet forma ett samhälle och en värld. Att tycka och tänka ingår i konceptet att vara vuxen.

För att kunna möta den här verkligheten övar vi mycket i skolan. Vi ordnar debatter, vi håller argumenterande tal och vi diskuterar aktuella frågor. Vi pratar om betydelsen av respekt när vi möts i en diskussion. Och mina elever är så bra på allt det där att jag stundvis återfår min tro på människans förmåga att möta också dem som tycker annorlunda än hon själv.

Men sedan råkar jag läsa en nätartikel någonstans och jag tar del av en diskussion som inte alls känns genomtänkt, mogen och respektfull utan bara arrogant, överlägsen och onyanserad. Den tro på mänskligheten som jag stundvis återfick när jag befann mig i klassrummet försvinner någonstans mellan sjätte och sjunde kommentaren och jag tänker att det är märkligt att adertonåringar klarar det här när fullvuxna människor inte verkar göra det. För jag utgår från att det inte bara är högstadieelever som kommenterar på Svenska yle.

Det är tråkigt att vi skapar ett diskussionsklimat där det är så svårt att ha en åsikt, åtminstone om man väljer att stå för den med sitt namn istället för att gömma sig bakom en anonym pseudonym. Det är tråkigt att man faktiskt är lite rädd varje gång man sticker ut hakan. Frågan är inte om man får stryk utan hur mycket, hur brutalt och av hur många. Jag har många gånger darrat när jag har klickat på Publicera-knappen. Och jag är inte den enda. Senast i går darrade också Jessica.

Jag tror inte att jag darrar för att jag egentligen borde vara tyst utan för att det kanske finns andra som borde vara det. Inte för att deras åsikter inte ska få höras men kanske för att deras åsikter kunde föras fram på ett ärligare och modigare sätt. Jag inbillar mig nämligen att den som kommenterar anonymt darrar ganska lite och kanske man faktiskt borde darra om man tänker skriva något som lär såra en annan människa. Till och med – eller i synnerhet – om det är en människa som ser på livet på ett helt annat sätt än man själv.

Jag vill inte ha ett samhälle där bara de anonyma vågar ha åsikter och vi andra, skrämda till tystnad, får nöja oss med bilder på blomrabatter och mellanmål. Jag vill ha ett samhälle som är likt det som jag försöker förbereda mina elever för: ett samhälle där vi kan mötas på ett respektfullt sätt trots att vi tänker, tror och tycker olika. Jag vill inte ha censur. Jag vill inte ens ha bort möjligheten att kommentera anonymt. Men jag önskar att vi kunde göra något gott och konstruktivt av det stora ansvar som vår stora frihet innebär.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s