De klart minst begåvade

“Via bloggarna är det de klart minst begåvade i samhället som driver utvecklingen och förändringen av språket” säger en (förstås) anonym kommentar till Anna Jeanne Söderlunds viktiga Vbl-krönika om bloggska. 

Jag borde kanske ta åt mig och känna mig träffad, jag som enligt kommentaren då borde vara en av dessa klart minst begåvade i samhället som förpestar språket med mina skriverier. Men ibland är det så ofantligt lätt att vara teflon. Ibland är det helt omöjligt att ta åt sig fast någon tappert försöker förnedra och kränka. 

Jag påstår mig inte vara Guds största gåva till det svenska språket, men alla vi som aktivt och ofta brukar just det språket är ändå någon slags gåva. Ett språk lever ju på oss som använder det. Utan oss – inget språk. Det är helt fantastiskt att till exempel bloggar gör att fler skriver mer och att språket på det sättet lever. Och ett språk som lever förändras. Ett språk som inte förändras dör. 

Missförstå mig inte. För mig är språket livsviktigt, nästan ett självändamål, och jag totalvägrar ge upp kampen för att både mitt och andras språk hela tiden ska bli bättre. Men bättre betyder inte nödvändigtvis detsamma som så som det var förr. Och bättre betyder inte att det måste gå via idoga studier i språkriktighet och grammatikaliska övningar. Sällan går det till så. Ofta går det däremot via vildvuxna försök och oborstade formuleringar, via många försök och kanske lika många misstag. 

Till vardags är jag dagligen tvungen att peka på de språkfel som unga människor gör. Det ingår tyvärr i världens bästa jobb. Tanken på att det finns en frizon på nätet där den som vill men inte nödvändigtvis kan får pröva sina språkliga vingar är en enorm tröst för mig när jag markerar ännu ett fel i en text där viljan att försöka syns så tydligt. Tanken på att också denna frizon skulle begränsas av strama språkriktighetsregler gör mig bara ledsen. 

Alla vi som älskar språket och orden måste rimligtvis också älska att dessa används flitigt, även om de ibland används på ett sätt som inte passar våra personliga preferenser eller ens våra gemensamma grundregler. Det sägs att den som har språket har makten. Jag skulle också vilja säga att den som tar språket har makten över det. Alla vi som brukar ett språk är med och utvecklar och förändrar det. Också vi som bloggar. Vackert så. Rimligt så.

Ungefär så skulle jag kommentera det här med att bloggare driver utvecklingen och förändringen av språket. 

Det där om att vi bloggare är de klart minst begåvade i samhället ids jag inte kommentera. Tolka som ni vill.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s