Dubbelförlåten

Fredrik är lite sur på mig. Vi är inte mer spännande som par än att orsaken är den klassiska, den återkommande, den vanliga. Jag har glömt något som får konsekvenser för någon annan än mig själv. Och den här gången kostar min glömska Fredrik ett möte.

Jag tar på mig den skuld som är min. Den klär mig inte. Aldrig är jag så skadskjuten som när Fredrik är besviken på mig. Ibland tror jag att jag faktiskt klarar allt så länge han och jag har det bra, och de korta stunder då vi har det bara halvbra tror jag det mer än någonsin. I det läget smakar livet illa.

Jag ber om förlåtelse. Säga vad man vill om mig, men snabb till att be om förlåtelse är jag.

Och han tittar på mig. Och sedan på den madrass som står och lutar mot väggen i vårt sovrum.

-Jag förlåter dig om du för bort madrassen till förrådet, säger han.

Och vi skrattar. Det är ju ett bisarrt villkor för förlåtelse. Jag är så uppenbart redan förlåten. Förlåtelse som kommer med madrassrelaterade villkor är ju redan given, det vet alla. Men jag bär madrassen till förrådet i alla fall och känner mig lite dubbelförlåten. Och vet att jag mycket väl kan komma att behöva det.

Amanda + Fredrik by Kavilo Photography-7247

Med honom skrattar jag mest och bäst. (Foto av Kavilo photography)

Advertisements

2 thoughts on “Dubbelförlåten

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s