Du kan komma hem nu!

Okej. Vi har gjort allt nu. Vi har sovit till nio, vi har ätit glass till frukost, vi har att godisskålar framme hela dagen. Vi har spelat monopol och alias, vi har ersatt lunchen med chips, vi har ägnat oss å alla tänkbara former av vila och inga tänkbara former av sysslor. Vi har slösurfat i timmar, vi har bott i sängen och vi har nästan aldrig klätt på oss.

Du kan komma hem nu, Arvid! 

Vår just nu allra intensivaste familjemedlem har varit på höstsemester hos sina farföräldrar sedan i onsdags. De längtade efter honom och han efter dem. Vi längtade efter en liten paus från trots. Alla vann. 

Trodde vi. 

Sanningen är att vi här hemma har längtat. Massor. Det är tyst och konstigt. Han fattas oss. Dagarna har varit enklare än dagarna har varit på länge, men sådan här enkelhet är egentligen överskattad. 

Det är fint att på ett så tydligt sätt påminnas om att det liv vi valt faktiskt är det liv vi vill ha. Stundvis den här hösten har jag nämligen tvivlat, det ska erkännas. Alla som dagligen jagar barn som inte vill samma sak, alla som dagligen hanterar halvtimmes långa raseriutbrott och alla som dagligen argumenterar med en liten som vill argumentera om precis allt vet exakt vad jag menar. 

Det suger must. 

Men vad gör man med must egentligen?

Vi har bedövat tomheten och tystnaden med att ta ut alla de svängar som är uttagbara. Vi har kastat ut regler och sunt förnuft genom fönstret och levat i sus och dus med vår förstfödda. Och vi har haft många goda stunder. Också. 

Men nu är vi i allra högsta grad redo att återförenas med den lilla intensiva. Vår lilla intensiva. Han som kostar så mycket just nu men som betalar igen tusenfalt. Alla som dagligen till sist fångar in den lilla kroppen och får sitta länge riktigt nära, alla som dagligen får uppleva hur lugnet återvänder efter raseriets framfart och alla som dagligen försonas med en liten efter ännu en nästan ändlös argumentation vet exakt vad jag menar. 

Tusenfalt. 

IMG_1767

Advertisements

2 thoughts on “Du kan komma hem nu!

  1. “Men vad gör man med must egentligen?” Härligt! Tack för den tanken! Vi har liknande situation hos oss, en trilskande treåring som tydligen gillar must, men efter ditt fina insikt ska jag låta honom suga must bäst han vill! Tack ska du ha!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s