Människomur

Och så kom dagen då vi läste om människomuren i Torneå. Och jag tänker att steget mellan tanke och handling trots allt är långt och att de som inte bara suckar hemma utan faktiskt ställer sig i en mur av människor mot andra människor har förlorat något av det som gör en människa mänsklig. 

Jag kan bara inte för mitt liv begripa hur man tänker när man står öga mot öga (bokstavligen) med människor i nöd och så tydligt signalerar att man inte vill hjälpa. Hur täcks man? Hur ser den egna spegelbilden ut efter det? Och att hävda att vi inte har råd att hjälpa är att hävda fel. Vår kris är i jämförelse ett i-landsproblem med guldram. Vi har råd och vi bara måste hjälpa. Jag betvivlar att vi har råd att låta bli. 65 miljoner männskor på flykt. Bad som händer om de möter förakt och hat och ovilja… Jag vill inte veta. Låt oss slippa få veta.

Jag tänker att det finaste vi som land kan göra nu är att erbjuda fler människor det goda vi har. Jag tänker att det om något är ett sätt att tacka dem som gått före oss och fortsätta det arbete som de påbörjadd. Tack, veteraner, för ett land som är tryggt. Tänk att vi tack vare det nu kan erbjuda trygghet åt dem som behöver. Tack, ni som byggde upp vårt land igen efter kriget, för ett välfungerande och väloljat samhällssystem som nu kan hjälpa andra att hitta in.

De som har gått före har gjort sin bit. Vi idag lever i världens tryggaste land och vi har ett samhälle som fungerar löjligt bra. Nu har vi vår bit kvar. Hur skulle vi kunna förvalta det bättre än genom att ge vidare åt dem som behöver nu? Som vi själva behövde en gång.

Bygga en människomur av hej och välkommen. En människomur av att vi vill dela vår trygghet med er. En människomur ni får krypa in i så att vi kan skydda er mot farorna. En människomur av nej, vi har inte alla svar och alla lösningar. Men vi kan och vi vill och det räcker. Det räcker.

Advertisements

8 thoughts on “Människomur

  1. Fint skrivet av dig Amanda. Tack!
    Ja “Hur täcks man?” Bra att tänka med tacksamhet på andra som byggt vår trygghet som du skriver. Hur kan vi nu förvalta det? Vad kan våra handlingar bygga upp? Vi riskerar att förlora enorma värden om vi river ned. Vi är inte medmänniskor om vi handlar hjärtlöst.
    Kram!❤

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s