Ett gift

Jag grät i natt. Han som aldrig har krävt något nattetid har plötsligt börjat krångla med sömnen. Det kom liksom på köpet när vi (tydligen) beställde hem trotspaketet här i början av hösten och det fick vatten på alla tänkbara kvarnar när magsjukan kom förra veckan. Så nu sitter vi fast. Fast vid en sängkant där ingen av oss vill sitta mitt i natten. Fyra nätter av de senaste sex har vi varit vakna en timme eller två mitt i natten. 

Därför grät jag i natt. Jag var så förtvivlat trött och han var så förtvivlat otröstlig och vi alla så förtvivlat hjälplösa. 

Vi kastades tillbaka till vårt eget liv för fem, sex och sju år sedan. Då några timmar vakentid mitt i natten var regel snarare än undantag. Då vi googlade sömnskoletips halv fyra på natten. Då vi levde i en konstant dvala och då magontet kom krypande redan vid sju-tiden på kvällen. Varje kväll. Oj hjälp. Inte natt igen. Då vi drömde om enda sak; att få sova. 

Jag grät mest för mig själv (man är ju inte den man vill och borde vara när klockan är kvart före två) men också för alla dem – alla ni – som just nu går igenom en period lik den vi gick igenom då. En period som egentligen inte ens kan kallas period, den mäts ju inte i veckor eller månader utan i år. Jag minns fortfarande tröstlösheten och hopplösheten och maktlösheten. Så mycket löshet och så lite möjlighet.

Jag kommer aldrig att förringa förlorad nattsömn. Aldrig kommer jag att kalla hysteriskt barnskrik mitt i natten för i-landsproblem, även om jag vet att nattvak i ombonade hem alltid har drag av i-landsproblematik över sig. Men vi som har varit där vet att sömnlöshet är ett gift. 

Och jag vill aldrig bada i det giftet igen. 

  
Den här älskade lilla, trotsiga arga. Ni skulle bara veta vad jag tänkte om honom i natt. Ganska långt fråm vad jag tänker idag. Ingen av oss kom till vår rätt i natt. Må vi må vi må vi i natt.

Advertisements

4 thoughts on “Ett gift

  1. Kram, kära Amanda! Vi har inte mycket magont hos oss, inte heller trots. Men matande, ny vardag och bekymmer håller mig också vaken. Och ibland är jag vaken för att han bara är så himla fin.
    Från Erica, som du vet är spädbarnsförälder. Vi ska tänka på varann!

  2. Ånej! Jag hoppas verkligen att det är fort övergående och att ni snart alla sover gott om nätterna igen. För det är ju så hemskt på så många vis, det där vakandet. Inte bara tröttheten som medföljer utan också känslorna och tankarna som (kan) dyker upp under natten. Ork och kramar till er!

  3. Vi är också där just nu. Malin vaknar flera gånger och behöver tid för att somna om igen. Ibland sover jag hela nätter. Ibland. Sällan. Allting får gå i stiltje. Jag klarar det inte utan total acceptans men acceptansen vill inte alltid infinna sej. Jag gråter också av pur trötthet. Det hjälper faktiskt. Det klarnar liksom upp och så infinner sej acceptansen som växer över i (trött)glädje.
    Kram . Allting förändras. Också dåliga nätter.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s