Världens sämsta mamma

Jag kommer hem tjugo minuter efter läggdags till glada barn och den bästa av barnvakter. Bara tre minuter efter att jag kommit innanför dörren gråter båda mina barn och ja, det beror faktiskt på mig. Jag är lite stressad för att klockan är mycket och de ska upp okristligt tidigt imorgon för att hinna på dagisjulfest och jag handlar samtidigt både superrationellt och superirrationellt genom att börja fösa dem i säng innan jag hunnit få av mig stövlarna.

Alldeles för sent inser jag att jag ju borde ha byggt lite lego, kört en sväng med en leksaksbil och frågat hur dagen varit. Sådant som jag gör när jag träffar mina barn på eftermiddagen. Men det inser jag först efter att de redan hunnit gråta. Efter att Ingrid ropat åt mig att gå ut ur rummet och låta henne vara. Tre minuter efter att jag kommit hem. Efter att vi inte sett varandra på nästan ett halvt dygn.

Jag kände mig för en stund som världens sämsta mamma. Och jag avskyr den känslan för helt oberättigad kommer den aldrig. Åtminstone inte till mig. Knappast var jag världssämst ens idag, men jag var verkligen inte den mamma som mina barn förtjänar och verkligen inte den mamma jag vill vara. Tack och lov verkligen inte heller den mamma jag brukar vara.

Lite hann jag reparera skadan. Nåd är det att man ibland hinner. Barnvakten läste ett kapitel för Ingrid och jag läste tre böcker för Arvid. Jag hann krama om dem båda och när de landade i sina sängar var vi vänner igen. Båda sjunger i sina sängar och inte sorgliga visor om fruktansvärda mödrar utan ganska muntra melodier. Så inte ens idag verkar jag ha lyckats förstöra dem. Deras sängsånger ikväll är bokstavligen ljuv musik i mina öron. Mer än att det landade väl trots den usla starten kunde jag verkligen inte begära idag.

Imorgon gör jag om. Imorgon gör jag rätt. Are. Åtminstone.

IMG_1014.JPG

Medan jag reparerade hann jag också ta en selfie med årets gulligaste lucia. Ni ser ju själva. Inte helt förstörd ens idag.

Advertisements

2 thoughts on “Världens sämsta mamma

  1. Åh, vi är alla där alltid nu som då. Men trots att vi inte alltid orkar göra rätt är våra intentioner ändå goda. Vi måste vara förlåtande med oss själva och ge hundra klappar på vår egen axel för allt vi faktiskt gör riktigt bra.

    • Så är det. Ingen av oss vill ont fast slutresultatet ibland är fult. Nästan ingen åtminstone. Tack och lov kommer den där känslan sällan och tack och lov går den snabbt över. Och de där älskade barnen verkar kunna se att det i de flesta fall ändå blir tillräckligt rätt.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s