Hån

Hela veckan har jag längtat efter att få jobba, hinna jobba, kunna jobba. Idag fick jag, hann jag, kunde jag. Äntligen. Jag är fortfarande alldeles för långt efter, men det är som det är och jag måste bara bita ihop och få jobbet gjort på något sätt någon gång.

Att den gångna veckan var vårt sportlov är ett hån.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s