Jag hänger som bäst med ett syskon på skype. I början av vårt samtal såg hon ner på mig för att jag spelade bejeweled 2 medan vi pratade. Nu får jag knappt kontakt med henne längre. Hon är så inne i spelet. Jag tror hennes liv har fått ett nytt innehåll.

Jag hänger som bäst med ett syskon på skype. I början av vårt samtal såg hon ner på mig för att jag spelade bejeweled 2 medan vi pratade. Nu får jag knappt kontakt med henne längre. Hon är så inne i spelet. Jag tror hennes liv har fått ett nytt innehåll.

Se hur ömt jag vårdat den röda ros jag i går fick i kärlekspresent av min älskling. Detta om något måste vara ett bevis på att jag är en tacksam fru. Inte tacksam i bemärkelsen att jag är glad åt det jag får utan tacksam i den bemärkelsen att man bevisligen inte behöver göra sig besväret att köpa något alls åt mig.

Känsliga läsare kan må bra av att veta att min man köpte rosen mera för blomaffärsinnehavarens skull än för min.

Jag och Ingrid har gått emot vår natur och lekt friluftsfolk på förmiddagen. Eftersom vi fick dela det livet med en vän till Ingrid och denne väns charmiga mor förlöpte det hela väl. Iaktta att jag och Ingrid har likadana huvudbonader. Vi skäms inte ens trots att det är lite på gränsen.

Ingrid har övat på nästan alla miner hon kan.

Något av det skönaste med att inte vara hemmamamma på heltid är att man genom jobbet och mötet med människor får en anledning att klä på sig varje dag. Jag var tyvärr en sådan som bodde i min pyjamas under tiden hemma med bebis. Nu bor jag i leggings och tunikor. Det är lika bekvämt, men lite mera människotillvänt på något sätt.

Något av det skönaste med att inte vara hemmamamma på heltid är att man genom jobbet och mötet med människor får en anledning att klä på sig varje dag. Jag var tyvärr en sådan som bodde i min pyjamas under tiden hemma med bebis. Nu bor jag i leggings och tunikor. Det är lika bekvämt, men lite mera människotillvänt på något sätt.

Så här nyss hemkommen på småtimmen kan jag bara konstatera att jag än en gång påmints om ett livsviktigt faktum; det finns inget större än att vara älskad och få älska. När påminnelsen slog till blev hemlängtan stor och något tidigare än planerat är jag hemma igen hos dem som gör mitt liv så rikt.

Jag antydde tidigare att den lunch jag intog med min man i dag fick ett dåligt slut. Känner att jag måste förklara mig lite så att han inte får någon oförtjänt skuld. Han har trots allt varit en fantastisk make också denna dag och till och med försett mig med en röd ros och en låda belgisk tryffel.

Det som fick mig att hastigt slänga i mig min lunch och önska mig en plats någon annanstans på vårt jordklot var att någon på restaurangen (jag misstänker starkt en äldre herreman) osade svett. Jag avskyr det. Jag avskyr det. Jag avskyr det. Kanske inte lika innerligt som min lillasyster som valde bort gymnastik i gymnasiet av den orsaken, men ändå tillräckligt innerligt för att inte kunna njuta av min lunch i sällskap av sådana jobbiga sidoeffekter.

Jag vet att det här verkligen är ett lyxproblem. Och om människan som stank skulle ha sett ensam, utstött och olycklig ut skulle jag aldrig klaga utan bara tyckt synd om. Men eftersom mannen i fråga såg välmående och älskad ut kan jag känna mig lite ledsen över att ingen i hans sällskap upplyste honom om den rådande situationen.

Ett annat lyxproblem är att jag ska vara på en annan plats om femton ödmjuka minuter. Dessutom i någon slags ansvarsroll. Jag borde seriously sluta avnjuta svenska storbloggar samt bejewled 2 och palta på mig någon halvfräscht i stället och ge mig iväg.

När jag skulle hoppa på tåget i dag kom jag till stationen 12.11. Tåget skulle gå 12.14 och jag kände ett starkt behov av att plocka fram lite jobb och utnyttja tiden. Jag stod ute i regnet. Jag tror det här är ett säkert tecken på att man har mycket jobb. Men så länge det är så här roligt gör det absolut ingenting.

Jag har firat fredagseftermiddag på språng. Häng med härligt folk i ett skyltfönster inne i centrum. Lunch med min älskling. Som slutade på kanske värsta tänkbara sätt. Sedan jobbade jag en timme på ett café och var så effektiv att jag nästan ville ställa mig upp där och då och ropa ut min egen förträfflighet. Men i detta rike av ödmjukhet är sådant beteende inte uppskattat så jag höll det inom mig. Sedan umgicks jag med en av världens i särklass bästa 15-åringar.

Nöjd med min eftermiddag kom jag hem till min innovativa, kreativa dotter. Hon har skapat smycken av en leksak. Den blå ringen i tyg kan användas som…

… halsband

och som….

… som någon form av huvudkrans.