Jag har också fallit för det. Zumban. Men min första erfarenhet var allt annat än glamorös och högklassig och det kan bli ödesdigert och avgörande för träningsformens framtid i mitt liv. Jag och systern dansade vilt och energiskt i sovrummet till den ynkliga dvd som följde med introduktionsboken. Man måste helt klart skaffa det stora paketet med många skivor om det inte ska bli enformigt redan efter ett halvt träningspass. Efter fem minuter med bara marschgrejen och tre minuter med bara sambagrejen gav vi upp. Vi höll ut förvånansvärt länge.

Vi har gjort som man ska på lördagar och hängt i ett shoppingcenter på förmiddagen. När jag och lillasyster äntrade Gina Tricot visste jag att min shoppingstrejk var dödsdömd. Jag skulle ha kunnat handla vårfräscha ting för hundratals euro utan att ens plocka på mig plagg jag bara var svalt intresserad av. Men ibland har jag ryggrad som en fura. Jag seglade genom butik efter butik utan att svika det löfte jag gav åt mig själv för några veckor sedan. Tur det. När vi kom hem såg vi En shopaholics bekännelser och det kan hända att det skulle ha bränt i skinnet om jag haft plastpåsar i tamburen då.

Att få fredagsmysa med en syster är nästan magiskt. Även om hon somnar framför teven onödigt tidigt. Å andra sidan är ju Let’s dance inte speciellt bra. Jag vet inte varför jag tittar.

I kväll har jag gett min värdefulla tid åt något helt otroligt bra och uppbyggligt och på alla sätt konstruktivt. Vilket toppennapp.

Sömn och brist på sådan har varit något av ett nationaltema på min blogg. För att hålla liv i det (och för att det är fantastiskt) kan jag meddela att Inkku sovit felfritt tre hela nätter. Att vakna och nästan stå ut med tanken på att stiga upp är förunderligt men på alla vis förträffligt.

Sömn och brist på sådan har varit något av ett nationaltema på min blogg. För att hålla liv i det (och för att det är fantastiskt) kan jag meddela att Inkku sovit felfritt tre hela nätter. Att vakna och nästan stå ut med tanken på att stiga upp är förunderligt men på alla vis förträffligt.

I kväll har jag gett min värdefulla tid åt en riktigt dålig film. Vilket rejält bottennapp.

Jag förstår inte varför snömängden hindrar en del tåg från sin normala framfart när andra tåg går som klockan. Speciellt inte när det handlar om tåg som rör sig på samma stationer. Med det sagt ska jag på obestämd men långvarig framtid inte orda mera om vare sig tåg eller väder.

Jag förstår inte varför snömängden hindrar en del tåg från sin normala framfart när andra tåg går som klockan. Speciellt inte när det handlar om tåg som rör sig på samma stationer. Med det sagt ska jag på obestämd men långvarig framtid inte orda mera om vare sig tåg eller väder.

Det här med att jag inte liknar någon kändis har tagit ganska hårt på mig, men i dagens samhälle behöver man ju aldrig gå rådlös. Jag vände mig till MyHeritage.com och fick genast svar på mina frågor. Och jag drog Ingrid med mig i fallet.

Enligt denna hemsida är Ingrid till drygt 70 % lik Susan Sontag.
Enligt denna hemsida är jag själv till exakt 80 % lik Kian Egan.

Först nu tar jag det här hårt på allvar. I går levde jag med illusioner om supermodeller och Hollywoodstjärnor och så bli det en… man.

Det jobbiga är ju att jag faktiskt själv ser likheten. Och att jag ju hade valt ut en bild där jag kommer till min mest fördelaktiga rätt.

Livet är hårt.

h, Kian.