Som bäst betalar jag för en heldag utomhus. Pollenchock utan dess like. Jag återupptäcker barndomsknepet att blåsa mig själv i ögonen för att undvika att klia. Kli-dörren ska man inte öppna.
Men det var absolut värt det.

Det inte bara såg lovande ut. Det var lovande.

Vi har just anlänt till årets första utefest. Det ser lovande ut.

Vi har just anlänt till årets första utefest. Det ser lovande ut.

Medan Fredrik kransbelägger en hjältegrav slappar jag och Ingrid på balkongen i väntan på eftermiddagsvilan. Slappa i väntan på vila. Ledig dag.

Denna dag har jag åkt både tåg och flyg och buss. Jag har redaktionsmötts och familjemötts och hemmamötts. Jag har läst böcker som gjort mig mycket glad och mycket fri. Jag har haft en harmonisk lördag som gett mera än den tagit även om det var väckning 5.30.

Ja, som sagt. Varför skulle less vara more?

För Ingrids skull hoppas jag att accessoarer är inne i vår.

Då går hon klädd så här. Och njuter varje stund av sin egen uppenbarelse. Och nog förstår jag ju henne även om det är beklämmande så där ur ett anti-könsrolls-perspektiv.

Då går hon klädd så här. Och njuter varje stund av sin egen uppenbarelse. Och nog förstår jag ju henne även om det är beklämmande så där ur ett anti-könsrolls-perspektiv.