Värd sitt pris

Ibland tror jag att något av det bästa med vårt liv är att Ingrid oftast kommer till dagis först klockan tio. Den harmoni som kommer av att man inte måste stressa och skynda och brådska på morgonen är definitivt värd sitt pris.

Slutet

För tillfället är Fredrik den enda stabila medborgaren i vårt hem. Både jag och Inksie försvagas av förkylning medan han står rakryggad.

Ingrid hostar alldeles vilt. Utmaningen för dagen är att få i henne medicin. Jag försökte kalla det godismedicin (vilket fungerade utmärkt vid senaste pencilinkur), men utan framgång. Jag smugglade ner det i en mugg mjölk och kände mig rävlistig. Hon smakade lite lite och sa att hon inte vill ha.
– Varför inte? frågade jag frustrerat.
– För det är medicin där, svarade Ingrid.
Hon genomskådar saker. Det här kan vara slutet på en era.