Vi människor behöver ofta vad vi har råd att behöva och just nu hade vår familj råd att behöva ett höstlov med största tänkbara H. Och vi fick just precis ett sådant.

Jag har varit så ledig att jag inte ens tänkt tanken att kolla wilma. Får vara glad om jag hittar till mina klassrum imorgon. Jag har haft mindre skärmtid än… typ någonsin i mitt vuxna liv. 30 minuter surf om dagen. Högst. Jag har fått vara med min i grunden helt fantastiska familj i lugn och ro utan att någon hela tiden har varit på väg bort. Jag har läst två jättebra finlandssvenska böcker. Jag har sprungit ganska lite och jag har gått ganska mycket. Jag har sovit mer än på länge fast jag inte alltid har sovit i egen säng. Jag har fått uppleva den där enorma glädjen som finns i att se ens barn enormt glada. Jag har fått lära känna Arvids bästa kompis familj bättre och de och det är rent guld.

Jag har förundrats över att en enda vecka kan rymma och ge så mycket och samtidigt gå så snabbt och ge så mycket vila.

Det har varit väldigt fint. Men det är onekligen märkligt att själv ha den här möjligheten i en tid när människor duschar kallt och diskar för hand. Att vi är privilegierade har jag vetat länge, men sällan har det känts lika mycket som nu. Det är onekligen mangleis (som vi skulle säga på den dialekt jag ibland inbillar mig att jag kan).