Memento mori. Kom ihåg att du är dödlig. Den frasen börjar ju onekligen ha rätt många århundraden på nacken och i en tid med hisnande medicinska framsteg känns den kanske mindre aktuell än någonsin. Jag vet inte hur ofta du tänker på din egen dödlighet.

Själv gör jag det jätteofta. Några gånger i veckan – minst – tänker jag att det här kan vara min sista dag. Vi pratade om det för en tid sedan, jag och min Fredrik, och insåg att han aldrig tänker så. Det kändes i den stunden som om vi nog håller på med helt olika saker när vi håller på med liv.

Jag är inte rädd. Att jag tänker ofta på min dödlighet har egentligen aldrig skrämt mig, det gör mig snarare mer tacksam och mer förundrad. Tänk att jag har fått leva nästan fyrtio år! När så många andra inte fick det.

Tänk att varje dag verkligen är en gåva. Det betyder inte att varje dag är jätterolig, men det betyder att varje dag är mer än vi egentligen kunde ta för givet och mer än vi förtjänade. Av nåd får vi de dagar vi får.

Må vi verkligen leva alla de dagar vi får leva.