Jag tycker egentligen mest om vardag och rutiner och vanlighet. Sådan är jag, sådan har jag alltid varit. Men just nu är det här semesterlivet så gott att jag faktiskt inte längtar någonstans.

Vi är egentligen mest bara på sportplaner. Jag kunde säkert klaga över att hela den här sommaren går på sportens villkor, men jag klagar inte. Det blir antagligen inte många sådana somrar. Nu carpar vi allt diemen ur att vara sportfamilj. Senare blir det andra somrar.

Jag längtar inte någonstans.

Det skulle vara till morgondagens sportplan i så fall.