Ganska stor

Idag gick hon hem från dagis för sista gången, vår lilla Hild. Också för själar mindre dramatiska än min är det ju lite stort. Hon är inte lägre ett dagisbarn. Nu har hon sommarlov och sedan börjar förskolan.

Hon har haft ett jättefint dagis. Det daghem som varit hennes i två års tid har varit en plats präglad av trygghet, kärlek och glädje. Hon har blivit sedd, hon har blivit hörd. Hon har blivit tydligare. Och inte en enda gång har någon antytt att hon skulle vara en börda eller ett hinder eller ens en utmaning, trots de utmaningar hon har. Tvärtom. Många gånger har hon blivit kallad tillgång.

Tänk.

Inte är det ju bara sådär att lämna en sådan plats.

Och nu har vi inte längre något dagisbarn. Tänk det. I tretton år har vi varit dagisföräldrar. Nu är den tiden slut. Och trots att Hilde för oss känns ungefär tio gånger mindre än Ingrid gjorde i samma ålder så är det ju nog ett ofrånkomligt faktum – också vårt minsta barn börjar bli ganska stor.

Tänk.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s