Det här är jag och en av Fredriks systerdöttrar, en av barnens kusiner. På min pappas 50-årskalas. Bilden är verkligen inte tagen igår. Det syns på mig, men det syns om möjligt ännu mer på henne. Den lilla på bilden är idag nästan 22 år. Hon är äldre nu än jag är på bilden. Fattar inte hur livet kan gå så snabbt.

Men det jag egentligen ville säga är att den här systerdottern kom hit i lördags och gav mig och Fredrik den bästa gåvan – ett dygn tillsammans bara vi två. Hon och hennes syster har gjort det varje termin de senaste åren och det är så otroligt värdefullt.

Vårt liv är intensivt just nu. Kanske intensivare än någonsin. Alltid lite för många bollar i luften. Alltid lite för många punkter kvar på att-göra-listan. Alltid lite för mycket på barnens villkor. Att få det där dygnet som är bara vårt gör så ofantligt gott. Att dessutom veta varje sekund att barnen har det hur roligt som helst – att de har väntat lika mycket som vi – gör ännu godare.

Jag tror inte att hon ännu kan förstå exakt hur gott det faktiskt gör. Att hon ändå ger oss det gång på gång säger massor om den unga kvinna hon är. Generös, kärleksfull och allmänt fantastisk.

Guld.