Så långt borta

Jag har blivit så van att jag sällan tänker på det, men ibland drabbar mig. Det är och förblir en sorg att ha tre alldeles fantastiska systrar men att ha dem så långt borta.

Samtidigt har jag dem mycket hellre var som helst än inte alls. Men det borde vara en mänsklig rättighet att få ha dem rimligt nära.

Vi fyra. Julen 2016. Redan då här och där.

En reaktion på ”Så långt borta

  1. Jag känner igen känslan. Jag har äntligen, efter många år, fått en av mina systrar tillbaka. Resten bor fortfarande alldeles för långt borta. Men tack och lov för snapchat. Där samlas vi och umgås dagligen mina fina systrar och jag. 😊

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s