Det är lätt att vara kritisk till en dag som väl egentligen bara vill få oss att konsumera ännu mera. Det är lätt att ställa sig över blombuketter och chokladaskar och presentkort. Att dagen dessutom kan få ensam att känna sig ännu mer ensam… Ja, den här dagen. Hur överlever den egentligen?

Men. Hilde har idag fått teckningar av ett par av sina vänner. Med kärleksförklaringar och hjärtan. Barnen fick en liten vändagshälsning av mina föräldrar med hund. Jag själv fick hemstickade sockor och det finaste kortet av en vän. En helt ljuvlig människa som jag inte ens visste att fanns för några år sedan. Ja, jag grät lite.

Den här dagen överlever för att vänskap är något av det absolut bästa som livet kan ge oss. Kanske det allra bästa. Något av det roligaste, vackraste och viktigaste. Alla dagar vet jag det, men det här dagen blir det liksom ännu tydligare än vanligt. Jag är så rik och så tacksam. Har så mycket och framför allt så många fler än jag förtjänar.

Och nu ska jag sluta dagen med min allra bästa vän, min älskade Fredrik. Vi är varken mer eller mindre romantiska än att vi ska äta vår specialitet. Det som blev vår grej redan när vi var nya för varandra och jag hälsade på i hans studielägenhet i Åbo. Det blir alltså jordgubbsglass, vispgrädde och chokladsås. I ölstop. Eftersom vi inte längre har smidig tillgång till Fredriks ex-rumskompis Mattias ölstop har vi investerat i egna för just det här ändamålet. Det går lika bra. Nästan.

Till alla som har människor av guld i sitt liv. Ta hand om varandra. Håll i varandra. Vi klarar så mycket mer och vi har så mycket roligare om vi får vara tillsammans.