Föräldralivet har lärt mig att man aldrig kan veta hur en dag blir. Dagar som har förutsättningar av bomull kan bli fula och hårda, dagar som inget talar för kan bli dagar man för alltid vill tala om.
Så jag förväntar mig inte för mycket, men konstaterar att just den här lördagen började ovanligt fint med morgonmys med mina två yngsta. Som mest morgonmyste med varandra.
– Alltså Hilde! Jag är typ kär i dig! utbrister Arvid.
– Eller… Inte kär i dig, men du är världens sötaste och gulligaste.
Inte illa att få höra det före halv åtta på morgonen. Och hon är inte sämre.
– Om jag skulle ha tusentals storebröder skulle du ändå vara min bästa.
Ja.
De kan vara så otroligt dåliga med varandra. När den enas trötthet krockar med den andras rastlöshet är det verkligen inte vackert. Men de kan också vara så otroligt bra med varandra och då är det svårslaget vackert.
Nästan för lycklig 
Så vackert skrivet✨Och visst har du rätt! Hemma hos oss har det varit en lååång period där det tydligaste varit att barnen inte kommit överens…Två tonåringar i familjen, och två barn med bokstavsdiagnoser…Men, som tur är får man de där glimtarna som hintar om att de bryr sig om varandra ändå. Som när någon inte kommit hem i tid, eller är ledsen, så blir de andra oroliga. Och det värmer ett mamma-hjärta❤️Trevlig helg på dig❄️🌟