Jag har fått vara i en skola idag. Jag ska få vara det imorgon också. Min glädje vet nästan inga gränser.

Jag bad eleverna säga vad de heter och berätta om något de tycker om. Någon tyckte om tennis, någon om avokado, någon om att skriva berättelser och ganska många om fotboll. Nästan lika många om hästar.

Och så fanns det en lärare. Som sa:

– Jag tycker om er och om…

Jag minns inte de där andra sakerna. Tror inte någon annan minns heller. Det spelade liksom ingen roll. Där fanns en lärare som på frågan om vad hen tycker om helt spontant och genuint svarade att hen tycker om de tonåringar som fanns i samma klassrum. Det spelade all roll.

Jag tycker om den läraren.

Jag tycker om att det finns tonåringar som får ha lärare som tycker om dem och vågar säga det.

Att få vara lärare är troligtvis att få ha världens bästa jobb. Jag tänker på det ofta och lite extra mycket just idag när jag har fått vara i klass och fått träffa riktiga elever och när vi dessutom firar världslärardag.

En av mina ”gamla” elever skickade mig ett meddelande. ”Trevlig världslärardag 🥳🙂” skrev hon. I all enkelhet gjorde det min dag. Tänk att hon kom att tänka på mig.