När jag sprang min femma i arla morgonstund såg jag två harar vid två olika tillfällen. Då vet man att man springer i Helsingfors och att veta det är rätt underbart.

Jag har idag fått träffa min kära kollega IRL för första gången sedan början av november. Och även om vi har blivit bra på att umgås på andra sätt gjorde det nog så väldigt gott att få ses på riktigt.

På väg hem till Helsingfors-hemma igen mellanlandade jag i mina gamla hoods. Steg av tåget vid min gamla station. Såg min gamla skola. Gick förbi två av mina gamla hem. Gick och handlade i min gamla affär.

Hjärtat svämmade över av tacksamhet. Vi hade det så bra här. Också. Så väldigt, väldigt bra.