– Kan du snälla skicka till mina vänners föräldrar nu och fråga om de kan komma på mitt kalas? Om det passar? frågar Hilde.
Både vänligt och bestämt.
Jag försökte lika vänligt och bestämt förklara att jag inte gör det nu. Hon fyller fem 27 november och min gissning är att varken vi eller vännernas föräldrar vet vilken kalastid som passar.
Allt tyder på att det kan bli en hyfsat lång väntan på en viss femårsdag. Att Fredrik, jag och Arvid alla ska fylla år före det känns lite nervöst.

Och så en bonus (bara för att jag själv vill komma ihåg det här sedan):
vi pratade om babysim. Och jag minns inte vad jag själv frågade men jag minns Hildes svar:
– Faktum är att vi inte har någon bebis.
Älska att hon använder uttrycket faktum är. Faktum är väl att man nog borde få fylla fem redan nästa vecka om man slänger sig med sådana formuleringar?
den underbara attityden! det ljuvliga i att ha en sådan minsting. hög igenkänning!