Det är alltid för många som vaknar i mitt och Fredriks sovrum. Något händer under nattens timmar och när morgonen kommer är vi många där. För många.

Jag har hört att det finns barn som aldrig vandrar till sina föräldrar nattetid, men vi har… andra slags barn.

Jag har hört att det finns föräldrar som aldrig störs av att dela säng med sina barn nattetid, men vi är… andra slags föräldrar.

Jag blir väckt riktigt många gånger på natten. Av en arm här och ett ben där. Av en som pratar i sömnen här och en som ger upp och byter sovrum där. (Det är Fredrik.)

Att få somna och vakna igen först när det är morgon finns rätt högt på min önskelista. Å andra sidan vet jag att den här tiden är mycket övergående och jag vet att vara tacksam för att det just nu är lite för trångt. Å tredje sidan kan man väl trängas dagtid? Den här nattliga trängseln är väl inte livskvalitet för någon. Väl?

Å fjärde sidan – och det är sällan man jobbar med så många sidor – är livskvalitet just precis att få trängas med de här fyra. När än jag får och/eller måste göra det.