Han har spelat sitt livs första kvartsfinal ikväll, min älskade lilla spelare. Och han fick uppenbarligen blodad tand. Eller så inte.

– Mamma, jag tror faktiskt att jag kanske hellre blir spelare i ett litet lag som typ Jaro än i ett stort lag som Liverpool. De stora lagen har så himla många matcher och dessutom måste de ibland resa till andra länder för att spela. Jag vet inte om jag orkar med det, förklarade han på kvällskvisten.

På något sätt så rimligt att inte orka med det, kan jag tycka. Mindre rimligt är det kanske att tro att han kommer att få välja. Och minst rimligt av allt att tro att någon som får välja mellan att spela i Jaro och Liverpool skulle välja det förra. Men det är faktiskt helt okej att vara lite orimlig när man är inte ens åtta. Rimlighet kommer ju nog med livet.