Blir det mesta osagt nu

I efterhand ska jag skriva så mycket om den här märkliga våren. Jag har redan börjat formulera några av texterna i huvudet, texter som jag tror kommer att bringa hopp och ljus. Men eftersom alla de texterna tvunget bara slutar mitt i så når de ingen annan ännu. Eftersom jag bara skriver om sådant jag har distans till och kan hantera blir det mesta osagt nu.

Det är en märklig tid. På inget sätt bara dålig, på många sätt faktiskt bra och på en del sätt rentav fantastisk. Men en märklig tid.

Det var inte det här jag hade hoppats på. Jag tror det kan bli bra ändå.

(Ja, det sista rimmade. Nej, det var inte meningen.)

Mitt i allt det märkliga skulle jag i dag mejla över en bild på mig själv. Jag valde den här, tagen av min syster Matilda Audas Björkholm. Jag väljer alltid den. Vackrast, fick jag som svar av en fin människa på andra sidan. Min själ behövde det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s