Våga antasta

Jag känner henne inte så bra. Hon är min systers väns syster. Dessutom min svågers småkusin. Och min studiekompis. Men vi känner inte varandra så bra. Springer på varandra ibland. Har lätt att prata om viktiga saker. Men vi känner faktiskt inte varandra så bra.

En dag förra hösten skrev hon ett meddelande till mig. Hon och hennes familj behövde sova en natt i Helsingfors och den inplanerade sovplatsen var plötsligt inte möjlig. Så nu behövdes husrum för sju personer. Om två dagar. Hon hade funderat på vem hon skulle våga antasta och kom att tänka på mig.

De var naturligtvis välkomna. Med glädje. Kring elva på kvällen en onsdag i oktober kom de in i vår lägenhet och vi la dem att sova där de rymdes. Jag minns att två barn sov skavfötters i soffan. Jag minns att ett barn sov i den fåtölj som det går att fälla ned ryggstödet på. Jag minns att vi hade det ganska härligt och mysigt och trångt.

Men allra mest minns jag att jag var alldeles lycklig över att få vara en sådan människa som hon vågade antasta. Det finns mycket man kan säga om mig som faktiskt inte är speciellt smickrande, men jag vill verkligen vara en människa som man vågar antasta. Om man med antasta menar be om hjälp.

Det är ganska precis ett år sedan och i dag var det jag som antastade henne. Om man fortfarande med antasta menar be om hjälp. Jag bad henne skjutsa mig och Ingrid från minnesstunden till tågstationen. Nu talar vi inte en tågstation som ligger kring hörnet från församlingshemmet. Nej nu talar vi en halvtimme i bil. Och nu talar vi en kvinna som svarade att hon naturligtvis gör det. Med glädje.

Det kändes på något sätt lite vackert. Att vi åkte tillsammans från minnesstunden och pratade om hur frimodigt vi uppenbarligen ber varandra om hjälp. Att vi dessutom pratade om det på väg från just hans begravning gjorde det vackra ännu vackrare. För hjälpsam var han i sanning, den man som vi i dag sa farväl till.

Hans generösa kärlek räckte till så många.

IMG_6562

Advertisements

2 thoughts on “Våga antasta

  1. Så otroligt härligt att ha människor omkring sig som man vågar antasta och be om hjälp av! Det är ju också så mycket lättare att fråga när man vet att den andra hjälper med glädje och inte av tvång.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s